I Norge finns ett av Europas äldsta pilgrimsmål, den helige Olofs grav i Nidaros, nuvarande Trondheim.

Enligt traditionen dog Olof den 29 juli 1030 efter en strid i Stikklestad, strax norr om Trondheim. Hans kropp fraktades till Trondheim och gömdes där man
senare byggde den stora Kristuskatedralen.

De vetenskapliga beläggen är motstridiga och det är idag oklart vad som verkligen
hände. Men Olof Haraldsson blev småningom kung i Norge (1015-1028). Han var känd som en grym vikingahövding men kom i Frankrike i kontakt med 

kristen tro och lät döpa sig.

stormän. Olof fördrevs från Norge 1028. När han återvände med en förstärkt här mötte han motstånd och dödades 1030. Efter hans död började människor vittna
om underverk som hans reliker åstadkommit.

Han blev populär efter sin död och betraktas idag som Norges skyddshelgon. Han anses ha bidragit till Norges enande. Näst Jesu mor Maria och aposteln Petrus är Olof den mest förekommande helgonbilden på altare i Norden. Vid reformationen skingrades relikerna efter Olof.

Olof kom efter sin död att spela en allt viktigare roll. Det är en ny historia som skrivs

och Olof blir symbol både för Norges enande och 

självständighet och för kristnandet av Norge.

När vi idag vandrar till Trondheim och den fenomenala katedralen i Nidaros är det mer traditionens än den faktiska historiens Olof vi söker. Vi vandrar till  graven av en kristen kung som strävade efter att ena Norge till ett kristet land.

Eller ännu mer fundamentalt: vi vandrar till Trondheim för att fira segern över
våldets och förtryckets politik. Olof står för den kristna kärleken, den politik
som tar varje människas värde på djupaste allvar.