Fler och fler människor i vår tid vandrar som pilgrimer. Det handlar om människor
som vill bryta upp från vardagen för kortare eller längre tid. De vill vandra till ett mål. Under medeltiden var det angeläget att vandringen mynnade ut i ett så kallat heligt mål, en plats
där Jesus levt, eller någon av Jesu lärjungar eller något helgon. Så kan det vara fortfarande.
Men det behöver inte vara så. Idag kan man vandra till en kyrka, vilken som helst, och se kyrkobyggnaden som ett tecken för ”himmelens port”. Eller man kan vandra till en ort som andra människor funnit vara en god plats att meditera vid. Eller man kan vandra till ett ställe som man själv upptäckt.
En pilgrimsvandring kan ske på många olika sätt. Man kan knyta an till hjälpmedel som
räcks oss från äldre tid. Men
det går också bra att utforma sin vandring på egen hand.
För många handlar det om ett uppbrott. Som pilgrim bryter jag upp från det invanda och gör något annorlunda. Både det inre och det yttre tas i anspråk, både själen och kroppen.
Vandringen har en tydlig början och ett tydligt slut. Det påminner mig om mitt eget liv, en vandring från födelsen till döden. För många blir pilgrimsvandringen en sammanfattning
av det egna livet.
En pilgrimsvandring kan vara ett sätt att komma närmare sig själv. Att förstå mer om sin
egen livsvandring. Det kan vara en metod att reflektera kring relationer, kring andra människor i min närhet. Det
kan också vara ett sätt att fundera kring min roll i
samhället, i omvärlden.
Det är vandraren själv som bestämmer sin inriktning.
Ordet ”pilgrim” har rötter i latinet (peregrinus) med en ursprunglig betydelse av ”främling”. Den betydelsen har sina rötter i gammal tid när människor kom vandrande till Rom långt ifrån för att besöka Petrus och Paulus gravar. Medborgarna i Rom kallade dessa tillresta vandrare för ”främlingar”, pilgrimer, de bodde ju inte i Rom. En pilgrim vandrar i ett bejakande av det liv Gud ger Idag kunde vi säga att pilgrimer är främlingar för all förnedring av människan,
djuren och naturen, ja hela Guds skapelse. Att vandra som pilgrim är att bejaka Guds skapelse. Pilgrimer vandrar i solidaritet med träden, blommorna, fåglarna, alla Guds varelser, stjärnorna och hela universum.
Pilgrimsrörelse är inte någon ny företeelse. Den fanns redan på medeltiden i Europa och i Norden. De stora vallfartsmålen under medeltiden var till Jerusalem och den heliga gravens kyrka, till aposteln Petrus grav i Rom, aposteln Jakobs grav i Santiago de Compostela och så till Olov den Helige grav i Nidaros (Trondheim)
Under medeltiden växte pilgrimsrörelsen sig allt starkare i Europa. På 700-talet hade pilgrimsrörelsen blivit den drivande motorn i den ekonomiska utvecklingen i Europa genom sitt behov av infrastruktur. Detta behov resulterade i utbyggnad av vägar, broar, härbärgen, kyrkor och kloster.
När pilgrimsrörelsen kom till Norden blev vi en del av den Europeiska gemenskapen. Miljoner och åter miljoner människor var ständigt på väg och man har beräknat att mellan år 1150-1450 deltog mellan 20 och 50 procent av Europas vuxna befolkning i pilgrimsvandringar.
Gustav Vasa förbjöd 1545 pilgrimsvandring i Sverige.
Dagens pilgrimsvandring
Att pilgrimsvandra har åter blivit modernt och det finns många gamla pilgrimsleder i vårt land, som “återupptäckts” och som nu vandras av den nya tidens pilgrimer. Vi har i Sverige de senaste åren inventerat och märkt ut flera av de gamla medeltida lederna men även nya leder har kommit till. Pilgrimstanken har återfötts ur dagens rastlösa människas behov av inre ro och stillhet.
Varför vandrar nutidens människor pilgrimsvandring?
Skälen till att ge sig ut på en pilgrimsvandring är många, man behöver inte alltid vara religiös eller en andlig sökare. Hos många finns en längtan att få ta en paus från vardagen, att få koppla bort huvudet och använda kroppen. En del går sig ur kriser, andra letar efter äventyret. Många längtar efter en genomtrött kropp och fötter som fått arbeta.
En pilgrimsvandring kan samtidigt vara ett sätt att bejaka sin längtan efter det andliga. Många människor upplever idag en inre tomhet och vill hitta fram till något som kan minska den tomheten. Pilgrimsvandring är ett sätt att i den yttre resan även göra en inre resa där man söker sig själv och de goda värdena i livet. Som en del i vandringen och hjälp i sökandet används bön, meditation, tystnad och delandet.
Pilgrimsvandring är därför ekumenisk och öppen för alla som är sökare och längtar efter en andlig gemenskap, Jaa... för alla som på något sätt söker djup och mening med sitt liv eller för dem som vill vara i naturen, använda sin kropp och uppleva något tillsammans med andra människor.
När vi vandrar som pilgrimer bejakar vi tillvarons andliga
dimension. Varje människa har både inre och yttre, både
andligt och kroppsligt.
Människan mår väl av att växla mellan snabbt och långsamt.
Pilgrimsvandringen hör till det långsamma.
Det är klokt att medvetet vandra någon sträcka i tystnad.
Då kan inre röster och inre bilder bättre få plats.
Varje pilgrimsvandring är en vandring i solidaritet med
jordens nedersta. Vi delar livets villkor med dem som
står längst ner på trappstegen.
Ingen människa är utan bekymmer. I pilgrimsvandringen
kan vi få hjälp att finna distans till våra egna bekymmer och
stava på hemligheten att leva bekymmerslöst.
Pilgrimsvandringen leder oss ut i Guds natur, där vi får känna
släktskap med träden, blommorna, fåglarna, djuren och
hela Guds skapelse. I den samhörigheten finns en frihet dold.
En pilgrimsvandring kräver inte så mycket i ryggsäcken. Vi
klarar oss ändå. Enkelheten i det yttre lär oss att sträva efter
enkelheten i det inre.
När vi trampar Guds jord blir vi alltmer medvetna om vårt ansvar. Varje steg vi tar hjälper oss att öka vår samhörighet. Vi hör samman med Guds skapelse i en självklar solidaritet.
Varje pilgrimsvandring är ett sätt att börja upptäcka. Våra liv har fått en ursprunglig mening. Vi får upptäcka stycke för stycke.
Andra har gått före. Pilgrimen vandrar ofta på upptrampade stigar. Pilgrimens liv är påverkat av andra människor, andras sätt att leva, andras sätt att tänka och förhålla sig.
Varje vandring når sitt slut, målet. I någon mening är målet alltid en symbol för det yttersta i människans liv. Är det så att tankarna kring slutet påverkar hela livsvandringen?
Det finns en frestelse att se pilgrimsvandringen som det riktiga livet. Men så är det inte. Pilgrimsvandringen vill hjälpa pilgrimen att hålla samman livet. Alla livets skeden hör ihop i det vi kallar en enda helig mänsklighet, en enda värld som tillhör Gud.
Tankar av Martin Lind, pilgrimsvandrare sedan många år, tidigare ordförande i Riksförbundet Pilgrim i Sverige
Kontakta oss
om medlemsskap i Riksförbundet Pilgrim i Sverige och om beställning av skyltar och märken till St Olovsleder.
Kontakta oss även för frågor om pilgrimsleder och pilgrimsvandring:
administratör & koordinator Riksförbundet Pilgrim i Sverige
Mob: 076-136 53 61
Postadress:
Riksförbundet Pilgrim i Sverige
c/o Pilgrimscentrum i Vadstena
Klostergatan 7
592 30 Vadstena
Fakturaadress:
info@pilgrimisverige.se
Plusgiro
447 72 61-4